Tänkt att tiden går så fort.. nu har redan ett år här i Norge sprungit iväg. När jag kom hit i januari förra året trodde jag ALDRIG att jag skulle stanna här ett helt år. Planen var ju nån månad... sen till sommaren.. så till hösten.. sen till julen.. och vips hade det gått ett år och än tar jag mig inte härifrån på ett tag. Det har i alla fall varit ett år som jag inte ångrar alls.. det har varit mycket jobbigt, mycke saknad, mycke galenskap, alldeles för mycke fest, en del jobb.. och massa mys och oförglömliga ögonblick. 


Det började med att jag och Malin kom hit den här tiden för ett år sen. Sökte jobb osvosv. Sen fick vi jobb och åkte hem för att hämta mer saker.. Malin valde att stanna hemma och jag åkte tillbaka själv. För vad ska jag göra i ökx liksom..? Så hela februari kom Annika ner till mig och jobbade på Stav. Värsta månaden i detta land.. och kanske värsta månaden EVER. Jävla idioter det finns är det enda jag lärde mig av det.. 

Början av mars flyttade jag till Ila och gled runt i några dagar, gick på visningar och chillade. Några dagar/en vecka senare flyttade jag till Bakkegata.. till hytta och blev sambo med Jacob. I hytta fanns inget internet och det var ännu några dagar tills mitt nya jobb på O.K skulle börja. Så blev en del chill, IKEA-besök osv. 

Sen började nya jobbet och det var så mycket nytt och kunde ju inte nå norska heller. Var helt slut efter en jobbdag! Men blev lite häng med Jacob och med alla underbara kolleger :) Annars var det mest jobb, middag, sova... osvosvosv. I slutet av april var det påsk och jag drog hem och var full EN vecka i streck. Dumt gjort, men kul som fan var det. Med mig ner till Norge fick jag Modulen som var nysingel och redo för äventyr! ;) Så vi blev alltså tre stycken i lilla hytta. Det var så koseligt och KUL. Många galna kvällar blev det.. 

Sen så blev det maj och då kom nästa lass med svenskar ;) Den här gången var det bästa finaste Petra och hennes kusin som jag aldrig hade träffat. Och det visade ju sig vara världens finaste människa det med! Så nu var vi FEM stycken på 30kvm med två sovrum. Det låter ju helt sjukt såhär i efterhand. Vad tänkte vi..? Men det blev dags för Jacob att packa sig hem till Oslo för en sommar där och en höst i USA. Det blev hejdå-fest och den kommer vi sent glömma... fast den är väldans suddig. Då var vi ju "bara" fyra kvar. 
Jag blev sjukskriven och det blev mycket fritid. Isabel och Petra jobbade nästan inte heller nå, så vi hängde mest. Utomhus då det blev väder och i stora hytta då det var mindre bra väder, vilket det var ganska ofta. På kvällarna blev det kubb eller fest... Ja, så såg i stort sett varje kväll ut, oavsett dag. Det var förfester, fester och efterfester på den lilla ytan. Vi fick in otroligt mycket folk där!!! och vi har fått diverse kommentarer om vårat place, den som satt sig mest i hjärnan är från en anonym "Jag har aldrig sett tjejer bo såhär svinigt!!". Jaha tänkte vi, tack för den. Men brydde vi oss? Neeej då. Sådär fortsatte vi bo tills vi hittade drömlägenheten 15 min bort. Inflyttning i mitten av juli då. Så blev väl en och en halv månad i lilla hytta. Där vi levde som riktiga partysvenskar! ;)

Lägenheten på Buran var fullt möblerat och jag vet inte hur månag "wow" vi fick för våran uppgradering! ;) Där hade jag till och med EGET rum. och vi hade ett stort vardagsrum och ett KÖKSBORD! Tänk vilken lyx liksom ;) Där bodde vi vid sidan av en mysig park som vi spenderade massa tid i. Det var kubb, det var öl och det var bara allmänt häng i solen. Livet var på topp helt enkelt! 

Men det var ju 22 juli också. Och det går väl inte att skriva om ett år i Norge utan att ta upp det. Jag har inte så mycket att säga förutom att vi var på minnesstuden på torget som var fyllt av folk. Folk som varit där höll tal och flera artister spelade live. När Åge Alexandersen började spela lys og värme började vi grina. Och än en gång fick man ställa sig frågan hur orättvis världen kan vara.. och att bara genom att vara på fel ställe vid fel tidspunkt kan ditt liv ändras så dramatiskt. Allt bara för att du vågar stå för dina åsikter....

Sen kom hösten och allt blev mörkt och tråkigt. Jag började jobba igen, Isabel hade fått heltidsjobb och Petra hade inte mindre än TRE jobb. Madde slet på på samma gamla ställe.. blev mindre och mindre tid tillsammans. En del blev kära, och andra inte. 
Det blev september och jag sa upp mig och fick erbjudande om jobb i receptionen på salongen. Jag tog det, bara för att ha ett jobb liksom. Och få vara kvar bland mina älskade kollegor på bästa salongen i Trondis. Åkte hem nästan en vecka innan det var dags att börja nya jobbet. Hemlängtan var max och jag hade mest lust att bara stanna hemma. Kom tillbaka till Trond och mitt rum var borta, lägenheten var kaos och cheferna var griniga. KUL... not. Deppad till max.. 
Douglas flyttade in också och vi hade fortfarande några fina kvällar tillsammans, the fantastic four. Men dom blev mer sällsynta och tillslut var vi bara två som skulle söka lägenhet då den ena skaffat seriöst förhållande och den andra skulle flytta hem och plugga. Så som från början var det bara jag och Modulen kvar! I slut ändan efter hundra visningar och diskussioner hit och dit hittade vi en lägenhet mitt i byn som vi skulle dela med Dogge.

En slitsamt söndag blev det med att flytta allt, och då hade man eget rum igen. Till slut började det likna en lya på riktigt.. men samtidigt upptäckte vi mögel. I två av tre sovrum. KUL. Men livet fortsatte och Douglas sov på soffan istället. Jag började jobba mer åt manpower för att tjäna lite extra pengar och kanske komma mig bort från detta land till slut.. 

Julen kom och äntligen fick jag åka hem igen. En semester som itne alls blev som planerat på grund av stormen. Men även denna gång ville jag inte tillbaka... och det måste ju kanske betyda att jag har varit här nog. 

Men det här året i Norge har varit så himla lärorikt. Jag har lärt mig saker om mig själv och andra som var helt utanför min värld. Jag har träffat det underbaraste människorna man kan tänka sig som jag hoppas kommer finnas i mitt liv länge. Jag har varit med om det sjukaste och roligaste sakerna som kommer vara minnen för livet. Och jag ångrar inte alls att jag har varit ett helt år här, trots att det känts mörkt ibland och längtan har varit hemsk så är det så livet är. Man får bara hålla huvudet högt och ta sig igenom dagarna ändå. Norge är väl inte det bästa landet på många fronter och jag vet många andra länder jag hellre skulle bo i. Men ändå har jag haft det så fint <3

.. dessutom verkar det som att allt börjar på nytt igen då Annika anländer i Trond imorgon.. nästan ett år sen sist! :)

Och en liten bildbomb på det då! :D


Hytta var litet sa jag ju ;D


Det var fördelsedagsfiring för Jacob också!


Modulen kom och vi myste massa i vårsolen <3


Blev lite fest med jobbet såklart


Isabel och Petra kom och vi hade bästa kvällen EVER!


Blev hejdå-fest för Jacob:(



.. som vi som sagt sent kommer glömma..

Ta hand om geparder i Sydafrika, sköta om hästar i Chile, hjälpa djur som farit illa att anpassa sig till det vilda livet i Bolivia, ta hand om hemlösa hundar i Spanien.. eller hjälpa alla hemlösa barn där ute i världen. Med att ge dem ett hem eller hjälpa dom att lära sig engelska. Eller hjälpa människor med handikapp och psykiska problem i ett u-land, som verkligen inte har det så bra som de med samma problem i Sverige/Norge.

Tänk att man kan göra så mycket bra saker genom att mest ge bort sin tid (och ja, en liten summa pengar). Vad är egentligen 2-3 månader av ditt liv för att se hur djuren får det bättre, fysiskt och psykiskt. Eller se de här stackars barnen le över något du gjort som fått deras liv att verka betydligt lättare/roligare... om så bara för en stund.. 

Jag vet att nästa gång jag ger mig ut på ett äventyr. Då ska det vara för att, i alla fall delvis ,göra något bra för någon annan. Det blir efter sommaren.. men exakt när och vart, det är det stora frågorna just nu. Och än en gång tackar jag google för att det finns.