Idag är en skitdag. Jag är less ALLT. Hade inte bästa Madde varit här hade jag legat i fosterställning och fått en panikattack eller något. Jag vill hem till min älskling och mysa. Men på samma gång vill jag absolut inte till ÖKX på ett bra jävla tag. Men jag vill inte vara här. Lägenheten ser ut som skit. Kontot är tomt.. ingen mat. Inget vin. Ingen utgång. Sängen är äcklig. Orkar inte bädda rent, men har nya sängkläder. Nyklippt är jag också. Och håret är skitit, och ser ut som skit. Orkar inte duscha. Jag vill ringa dig nu och bara höra din röst. Men samtidigt vill jag be dig fara och flyga långt åt helvete. Var tacksam, jöns. Jag vill hem och rida på Ballis.. på Cara. Hänga på Vippa. Köra bil.. långt åt skogen. Spela fotboll och rensa huvudet på allt trams!! Men istället traskar jag ner till solariet och tar en sväng förbi Rema innan Paradise Hotel med veckans parcermoni börjar.. What a life!



Långt ifrån såhär glad är jag just nu.. och håret är gone gone gone, och vinet likaså

Det värsta jag vet är att ta ett stort beslut. Väga för- mot nackdelar, tänka om och om igen.. Vad som blir bäst för mig, och alla andra. Egentligen kanske jag mer borde tänka på mig själv. Men just i det här beslutet är det mest min kropp som spelar in. Men till ikväll, eller iaf till imorgonkväll, ska jag ha funderat klart. Då måste jag bestämma mig. Hur mina nästa månader ska se ut.. om det blir en galen sommar i underbara vackra Trondheim, om jag åker någon annanstans i Norge, eller om jag åker hem till en svensk sommar med mitt underbara fina hjärta. Den som lever får se!